Söndagsskolan nästa!

Vi har haft Maria Utbult från Öckerö hos oss några veckor på Habari Maalum. Maria är sedan flera år pedagog, och rektor, som utvecklat utbildningsmaterial. Och så har hon ett speciellt hjärta för Öst Afrika, och ett långt förhållande till Kenya.
maria-docka
När hon nu är mitt emellan arbete, så har hon erbjudit sig att göra ”slag i saken”, med de tankar vi burit med oss sedan vår förra period, men inte hunnit med. Nämligen att koppla ihop kyrkorna, och söndagsskolan/barnverksamheten med vårt media arbete. Så Maria hjälper oss att sammanställa våra barnprogram (Rafiki Gereji) och de viktiga ämnena i dem, med svenska ”Leva livet” (barnmaterial från Pingst) samt pedagogiska sätt att arbeta. Allt på ett ”upptäckar-sätt”, så barnen skall bli mer aktiva och kreativa i sitt upptäckande av sig själva och Gud. Detta är ganska nytt för både lärare och barn, då det mest är ett ”lyssna och lär” tänk i denna kultur.
ulrkik-docka
Allt översätts sedan till Swahili, och skall lanseras nationellt, främst här i Tanzania och i Kenya, men med större möjligheter än så! Det blir ju förhoppningsvis tryckt både på engelska och swahili. I materialet kommer även 26 TV-program, samt en hel mängd musik CD:s vara. En resursbank för, kyrkorna runt om som vi hoppas och tror kommer helt i rätt tid!
ssk-workshop
Härom lördagen höll vi en 3 timmars workshop, med ett 30-tal barnledare och pastorer från vårt närområde. Då fick alla först låtsas vara barn i deras barngrupper, och vi hade en hel lektion med dem. Sedan hade vi spännande och lärorika samtal både för oss och dem. Det kommer att bli 54 lektioner (Är halvvägs nu), med en hel del extra material i form av kreativa lekar, olika sätt att be, och samtala, samt ”tekniker” för att använda materialet, på bästa pedagogiska lärosätt.
planering-george
Vi har även börjat planera och förbereda lanseringen, och den behövligt praktiska träningen, för nyckelpersoner och platser för att få fart på processen, och användandet.

Vi är mitt i en spännande skede!

Samma kväll Maria åkte hem till Sverige (kommer snart tillbaka igen!), landade två nya svenskar hos oss. Samuel och Johan är PMU-praktikanter, och de kommer att vara hos oss i vårt arbete, samt känna på annat arbete som finns nära, i 4,5, respektive 6,5 månader. Spännande för oss alla. Vi hoppas att Tanzania, och mission kommer att landa i deras liv på ett positivt sätt som framtiden får utvisa konsekvensen av!
samule-och-svea
Samuel kommer från vår hemförsamling, så honom känner vi sedan tidigare, så det blev ett kärt återseende för våra barn, som bland annat haft Samuel som ledare både i kyrka, dagis och skola. En social kille med speciell kärlek till barn och ungdomar.
johan-khans
Johan kommer från Tidaholm, och är ny för både oss och Samuel. Han är mediautbildad, och har erfarenhet från olika kyrkors mediaarbete. En skapade kreativ, och organiserande kille. Skall bli spännande att jobba tillsammans med grabbarna! Kommer bli superbra!

//Ulrik

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Gris och pris.

kott-2
En hel del av det vi tar för givet i våra hushåll, hemma i vårt moderna samhälle, är här i Tanzania mer som det var förr i tiden i Sverige.

Till exempel får vi färsk mjölk levererad hem till dörren, direkt från mjölkade kossor. Den får vi sedan sjuda upp, för att snabbt kyla ner. Vid ca 40 grader, tar vi en del och häller i den ständigt levande yoghurt behållaren, för god sådan nästa morgon, när den tjockat till sig. Resterande mjölk ställs sedan in i kylen, grädden på ytan tas senare om hand, sedan silas resten och hälls upp i glasflaskor. Lite mera fix, än att gå till Ica, och köpa sig ett paket, men kanske lite godare!
Men, när erbjudandet om att köpa griskött, som är lite exklusivt här nere, kom från en vän på stationen, så tackade vi nej då vi skulle få stycka själva.
Andra erbjudandet däremot, kom från en man vi också känner, och är med i kyrkan här. Nu kunde vi bara beställa vad vi ville ha, så skulle vi få det. Lite goda kotletter, och karréskivor för grillen, samt filén beställdes. När jag skulle komma och hämta köttet, möttes jag av en stor gris på några lastpallar, för att inte ligga direkt på marken.
-”Nu kan du peka på vad du vill ha, så får du köpa det”…
Med mig i bilen hade jag 15 kilo fläskkött i tre lika stora delar. Och då jag skulle vara borta resten av dagen, och Paula på resa, så var det bara att försöka hitta första bästa person som kunde stycka. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det ser ut i påsarna i frysen, bara att den största påsen står det ”till hunden” på…
kott-1
Det har också varit triathlon premiär för familjen Alderblad.
Rotary, här i Arusha hade tillsammans med barnens skola arrangerat en välgörenhets tävling och 200 anmälda blev resultatet. Både individuella tävlanden, samt lag, i olika klasser.
Lilly och Flora var båda cyklister i respektive lag. Lilly skulle cykla 1km, och Flora 4km.
lily-cy
Lilly hade många fjärilar i magen och önskade förbön inför sin första riktiga tävling.
Det är ju inte så att de cyklar speciellt mycket här nere, som de gör hemma på Öckerö. Flora har inte ens egen cykel, och Lillys är en ”kinavariant” köpt på stan.
Hur skulle det gå att cykla på högt gräs, och i terräng? Och hur var egentligen banan utformad. Lite oklart, och osäkert var det allt.
Mitt råd var att Lilly skulle följa efter de andra tävlande!
Men Ellinore, som simmade första delen, var klart först upp ur bassängen, så Lilly, cyklade ut som första tävlande, varpå hon ropar om hjälp med vägen…
Så det slutade med att jag fick mig en joggingtur på 1 km…
Till Lillys stora glädje (och förvåning) lyckades hon hålla ledningen hela loppet, och kom in till nästa växling som etta! Vilken lycka! Nahla, på sista löpsträckan kämpade tappert, och kom in som tvåa. Ett glatt och stolt lag, som fick kliva upp på pallen som silvermedaljörer!
prispall
Även Flora lyckades cykla bra. Hon passerade ”de flesta”, och hela laget gjorde även de en starkt lopp! flora-cy
Vilken dag! Lilly skulle bestämt fortsätta tävla i triathlon, eftersom hon helt enkelt var så bra på det, som hon själv sa!
i-did-it
Ulrik.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jordbävning, barnparlament och lejongråt!

Nu tror jag att jag vet hur det låter när ett lejon gråter!

image

Om man skall till Mwanza, en stad vid Viktoriasjön, även kallad Rock city åker man med fördel genom Serengetti. Vilket jag har haft glädjen att göra senaste veckan tillsammans med mina kollegor Josephine och Elia. Passar oss väldigt bra då vi just nu börjat med en Tv serie där handdockan Pamela är programledare och lär oss om savannens vilda djur. Vi startade i onsdags eftermiddag och bodde i Karatu, En stad just innan Ngorongoro och Serengetti.image

Vår utomordentliga Chaufför och Guide Clement kommer därifrån. Tidig morgon åkte vi sedan genom Ngorongoro conservation area och Ndutu, vackra områden med skiftande natur, för att vid lunchtid efter att vi ätit våra medhavda lunchboxar börja vår resa genom Serengetti. Trevligare resväg får man leta efter! Clement är en skärpt guide och han hittade många lejon, och några geparder, bl.a. en som efter en stunds väntan passerade framför vår bil och gav sig på jakt efter en kanin. Serengetti har ett mycket fascinerande djurliv. Vi övernattade halvvägs, mitt i Serengetti på ett ”researchcenter” Bra och billigt boende återigen tack vare vår omtänksamma guide som gör allt för att hålla nere våra kostnader så gott det går. Köttgryta, bönor och ris dukades sen kväll upp i buren, ja vi satt i en bur när vi åt middag, altanen var noggrant inhägnad för att undvika att vilda djur skulle komma och lägga beslag på mat och annat, men trots det så slank det in en genett, ett litet kattdjur som hoppades på att hitta ngt gott som vi kunde ha tappat på golvet.
Tidig morgon gav vi oss ut på en morgon game drive och fick en magisk soluppgång, det var då vi fick se ett lejon gråta! Clement upptäcker en ståtlig lejonhane precis vid en liten avtagsväg, vi stannar till och börjar filma, får många fina närbilder på hanen i morgonljuset! image

Plötsligt reser han sig upp och börjar ryta och yla i en märklig blandning. Ett väldigt kraftfullt ljud och han håller på en stund. Vad är det med honom tänker jag och frågar Clement om han mår dåligt?! Då börjar han gå, och vi ser att han haltar, ena frambenen går ej att stödja på, är det brutet tro? Leo en av våra hundar på stationen vi tar hand om, han haltar titt som tätt och då får han en spruta av veterinären och ett par dagar senare är det bra igen… Men detta såg illa ut, han överlever nog inte länge till sa Clement! Men han såg ju så stark och fin ut….image
På kvällen når vi Mwanza. Efter en mycket efterlängtad dusch, (dammig är bara förnamnet), får vi Tilapia från Viktoriasjön till kvällsmat, helstekt eller friterad som man oftast får här.image

Sedan dax att ladda batterierna, både våra egna och kamerornas, inför filmningen av morgondagens barnparlament!

En svår lokal med många utmaningar både ljus och ljudmässigt möter oss nästa morgon! Men det är ett imponerande event! Barnen är uppklädda, där finns ordförande och president och en hel rad med talare. Även en och annan gäst får tala, men mest är det barnen som säger sitt! Barnens olika rättigheter tas upp, barn med olika funktionsnedsättningar kommer till tals och trots att jag inte kan ta till mig allt, (förståelsen av swahilin har fortfarande sina begränsningar) så förstår jag att detta är viktiga timmar! Josefine och Elia var väldigt imponerade och vi fick många bra intervjuer med barn efteråt!image
Man blir lite trött och vinglig efter ett sådant pass, men när vi intar lunchen vid bänkarna i ”regions politiska center” börjar det skaka i rummet. Det tar en stund innan man inser att skakningarna med den omfattningen inte kan komma från trafiken en bra bit bort! Förstår till sist att det måste vara en jordbävning! Tittar upp och ser det kolossalt stora och maffiga betongtaket ovanför oss och undrar om det skulle funka att kasta sig ner under bänken vi sitter vid, nej den skulle förmodligen smulas sönder vid ett ras av det taket! Inser hur lång tid det tar att fatta vad som händer, när jag tänker att vi måste ut börjar det redan avta och några sekunder senare är det över. Epicentrum var i Bukoba, på andra sidan sjön, 5,7 på richterskalan. 10 personer omkom och över tvåhundra skadade! Omskakande!

Hemma i Arusha kändes inget sa Ulrik! Svea fick också komma på safari i helgen. Hon fick följa med sin kompis Mink och hennes pappa Anders till Tarangire med två övernattningar, bada och titta på djur. Och Flora var bjuden på kalas på en annan lodge, Simba Farm med övernattning även för henne. Kevin var i veckan som gick med sin klass på samma ställe några dagar för att göra field studies.
Som om det inte vore nog av resande så var jag och vår gäst Maria Utbult och filmade tillsammans med Asha i Nairobi förra helgen. Asha är också kollega till oss men hon studerar också fortfarande på media colleget.image

Det är Asha som är dockförare och röst till Pamela. Vi besökte ett giraffcenter och även ett ställe där de tar hand om föräldralösa elefanter, som blivit lämnade ensamma på grund av tjuvjakt. Det dör en elefant var 15 minut i värden. Och Tanzanias elefantbestånd har halverats på bara fem år!!!

Efter många långa dagar med mycket innehåll och lite oförutsedda händelser såsom punktering i Serengetti och kokande bil några gånger mot slutet, ser jag nu fram emot att komma hem till familjen! Och jag lovar att jag skall köpa med mig en klase röda bananer, de finns ju bara här!

//Paula

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sommarlov hemma i Sverige, och tillbaka hem till Tanzania!

Då har vi åter landat hemma i Tanzania, efter att ha varit hemma i Sverige! Ja, det är så vi känner det. Vi känner oss hemma i både Tanzania och Sverige, och det gäller för hela familjen!
Student
Sommaren rivstartade med att Filippa tog studenten 3:e Juni. Det blev intensiva förberedelser och sedan en underbar student i sommarvärme! I år har hon ett sabbatsår i sina studier, och arbetar på ett ålderdomshem, samt tar körkort innan hon planerar en resa till oss i Tanzania!
Två månader kändes långt, men till slut undrar man vart tiden tog vägen? Men en hel del arbete, många möten, sammanträden, gudstjänster och konferens tar tid.
Men vi har även mött vår efterlängtade familj och släkt, många vänner, och njutit av allt det goda som finns i Sverige, och som vi saknar i Tanzania.

Stort tack till alla som delat dessa månader med oss, och främst tack till svärföräldrarna som var så vänliga att de överlät huset till oss, och flyttade in strax intill, till sin 15 kvm, ”stora” stuga hela sommaren!

När man är i Sverige, så är det mycket trådar att dra i, då det är så mycket lättare än i från Tanzania, så planering och organisering inför kommande projekt, samt en del sondering och inhandlande av utrustning har vi hunnit med. Bland annat har vi köpt ny bildmixer med tillhörande kablage och anslutningar mm, så att vi kan använda vår lilla studio på ett bättre sätt. Nu är den inkopplad och vi kan spela in i HD, så att våra program blir av så hög kvalité som möjligt.
Vi fick även köpt med oss en ny karaktär, som skall finnas i en programserie. En stor härlig groda!!! Det blev jubel i Tanzania när grodan presenterade sig!
Grodan
Nu är det manusskrivande och organiserande inför 26 nya program av ”Rafiki Gereji” – (Kompisverksta’n). Och häromdagen hade vi en härligt förlösande uppvärmning på vår studsmatta med teamet, första gången för alla våra kollegor!
Studsmatta
Sedan var vi alla delaktiga i brainstorming och visionerande i detaljer och upplägg i programserien, samt i nya program idéer. Vi går även igenom varandras påbörjade manus, för att tillsammans vara delaktiga i helheten. Vårt uppdrag är ju att parallellt träna och utbilda personalen i skapandet, och vi känner att de sakta men säkert växer in i de olika uppgifterna. Tillsammans gör vi det möjligt!
Barnens skola har nu dragit igång och det var underbart att se deras glädje i mötet med gamla och nya klasskamrater och lärare. Vi är verkligen privilegierade med en bra skola där barnen stortrivs. Det är ju faktiskt en förutsättning för oss alla!

//Ulrik

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tråkigt ”motor-ras”, och trevlig ”ras-festlighet.”

motorbyte 1
Bilar är ju ett nödvändigt ont, på olika sätt för de flesta av oss. Kanske främst ekonomiskt. Här nere, kostar inte servicen så mycket som hemma, men å andra sidan så har vi oftast inte servicegubbar som meckar med bilen var och varannan vecka i Sverige.

Vi är glada för vår bil, och den kör troget på väldigt tuffa vägar varje dag, främst till och från barnens skola. Nog har det varit en del att laga, och byta på den, men det är ”naturligt” här nere. Men, när den för första gången på eftermiddagen, på väg hem från skolan ”hostade” till, anade jag inte konsekvenserna.
Som tur var, gick den hela vägen till flygplatsen, när jag på kvällen körde för att lämna av svärföräldrarna, efter deras två månader här. Men på vägen hem, blev det snart tvärstopp.
Till min glädje fanns min serviceman i närheten, så han kom till mig på vägkanten i mörkret, och efter genomgång konstaterade han att det inte fanns någon olja i motorn. (Inga varnings indikationer på detta hade visat sig i bilen!) Detta trots att han nyligen bytt oljan, och bara två veckor innan kollat nivån. Ytterligare någon timmes väntan medan han köpte olja, på någon av de närliggande mackarna. Blev svårare än han tänkt. Men, men tillslut så! Ny olja i motorn, och jag kunde köra i 3 minuter tills den dog igen. Och nu startade den inte mer… Ytterligare meck, innan han slutligen konstaterar att ”data boxen” måste nollställas, för att den skulle starta igen. En lätt sak, som kunde göras i morgon. Kvar stod vi i mörkret, längst huvudvägen som sträcker sig ända till Nairobi.
Då inget är omöjligt i detta land, så blev det 3 timmars bogserade med en 1,5 meters lina som gick av 5 ggr längst vägen. Lägg då till kompakt mörker, hetsig trafik, folkvimmel längst med gatorna samt bara handbromsen att dra i nödlägen. Detta var bland det svettigaste jag varit med om i trafik.

Dagen efter väntade jag samtal som berättade att allt nu var klart, men det blev som sagt ett annat besked. Bränslepump var slut, kolvar kass, mm, mm.
Så hans förslag var att byta hela motorn… Bättre att sätta in en ”ny” (Bättre beg) för det blir billigare än reparera den gamla. Han hade redan hittat en fin i stan. Direkt import från Japan. Han hade redan prutat och förberett!
Så, från, en databox-nollställning, till en ny motor… Tur att arbetskraften inte är så dyr i detta land!
Motorbyte 2Desto trevligare var det när barnens skola bjöd in till en ”international festival”. Även om vi vet att det är många nationaliteter på barnens skola, så blev vi häpna över paraden, som innehöll närmare 40 länder. Och resterande eftermiddag och kväll, bjöds det på upplevelser, uppvisningar och mat i från jordens alla hörn.
När Flora reflekterade över sin klass, vid frukosten dagen efter, kom hon fram till att hennes klass M1(6:an i Sverige) innehöll 17 elever, och 16 olika nationaliteter!!!
Snacka om att våra barn blir internationellt utbildade på olika plan!
International festival 1 International Festival 2
En av våra viktigaste uppgifter i vårt arbete är att träna upp, och sida vid sida med våra Tanzanianska medarbetare, skapa barnprogrammen. Lite frustrerande kan det vara ibland när man vill skynda på västerländskt vis. Men, då vi bygger för framtiden, så handlar det om att gå i takt med vårt team. Och för att ytterligare få med ”hela” Habari Maalum i visionen att nå ut till barn och unga genom TV, så ville ledningen att även radio producenterna, skulle få vara med och ”brainstorma” idéer för framtiden.
Så nu har vi hunnit med två sådana förmiddagar, så här långt.
Vi kan konstatera att det är svårt… Men säkerligen bra i långa loppet!
Brainstorm Mt.Meru
Något som vi önskat sedan vår förra period, är att med hjälp av barnprogrammen skapa ett material för söndagsskolan, och barnverksamheterna i kyrkorna på ett kreativt sätt.
Och tillsammans med vänner i Sverige, är vi en bra bit på väg nu. Tre ”test lektioner” är framtagna och översatta, och till helgen blir det praktisk workshop, och genomgång för barnledare, som i sin tur skall testa det i olika kyrkor. Tillsammans med Morgan och Julia som driver barnhemmet ”Hope for children”, här i Arusha, har vi bjudit in till detta event, och tillsammans skall vi ge ledare och barn en upplevelse av hur man kan använda detta material på bästa sätt.
Brainstorm Kimemo
(Denna brainstorm kring upplägget, var lite smidigare än den ovan nämnda…)

//Ulrik

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Getslakt i Massajland och ett mycket kärt återseende efter 40 år!

Det första  som mamma och pappa fick följa med på när de kom ner till oss var en campingtur till Monduli Juu tillsammans med våra norska grannar och ett stort gäng norska ungdomar! Någon bild därifrån har visats i tidigare blogginlägg. Vi tog chansen att hänga på, då vi har för avsikt att vara med på ett hörn i arbetet som MOP (Monduli Juu Orphans projekt) gör bland Massajerna.
Massajer lever enligt tradition som halvnomader, och många barn kommer därför inte till skolan. Dessutom har HIV och Aids orsakat att det blivit många föräldralösa barn vilket inte gör saken  bättre.
Situationen är särskilt svår för de unga flickor som ofta blir bortgifta redan i tidiga tonår, i vissa fall så tidigt som 11, 12 år! En av bitarna man nu då fokuserar på i MOP tillsammans med våra norska grannar är att de unga föräldralösa flickor som är på väg att hamna i ett allt för tidigt giftemål och bli utan skolgång, istället skall få växa upp i fosterhem. Hemmet, allra helst hos en släkting, tar ansvar för att barnet kommer till skolan. MOP stöttar byledningen, att få till en grupp som organiserar detta, och utbildar familjerna i det ansvar det innebär att vara fosterfamilj. Familjen kan få hjälp med en liten solpanel, som kan driva en lampa och mobilladdare, som möjliggör läxläsning på kvällarna.

Soldriven lampa

Soldriven lampa

Ett annat stöd man ibland ger är att sätta in en energisnål vedspis som gör att det bara går åt en fjärdedel av den ved man förbrukar normalt vid matlagning!
Campingplatsen ligger väldigt vackert beläget med utsikt över den enorma Riftdalen, Great Rift Valley, som är en spricka som sträcker sig från norra Syrien, genom hela Etiopien och ner till centrala Mocambique.
Vi gick ner i dalen på några timmars vandringssafari och fick se ståtliga giraffer beta i akacia träden och vi betraktade varandra nyfiket. Mamma och pappa, alla norska ungdomar och barnen vandrade tappert på i hettan. Underbart sätt att lära sig om olika växter så som tandborstträd, och vilka träd man kan få ut vatten ur, hur pyttesmå pärlor den lilla dikdikantilopen bajsar, små, små runda pärlor, de hade gjort sig fint i ett halsband!

I denna film med kyrkbesök i en av vår kyrkas 40 utposter, och vandring längst vattendrag på Kilimanjaros sluttning och dansande massajer skymtar en getslakt förbi varför känsliga tittare varnas lite grann!

Och så återseendet!
För 40 år sedan kom mamma, Britt-Louise Martinsson och pappa, Bo Martinsson och jag 1,5 år till Nkinga, det sjukhus som svenska pingstmissionen började bygga redan på trettiotalet i närheten av Nzega. Pappa skulle som byggnadsingenjör hålla i utbygget av sjukhuset och mamma arbeta som sjuksköterska
pappa på NkingaMamma och jag på Nkinga

Jag skulle passas av Flora min barnflicka som bar runt på mig i en kanga på ryggen. Vårt mittenbarn heter just Flora efter henne! Hon var bara i 16 års åldern då, nu arbetade hon på sjukhuset som sjuksköterska och vilken glädje det var att mötas!

Flora och Maggie på Nkinga

Flora, min barnflicka och hennes syster

Hon som inte tidigare träffat våra barn och inte själv är gift eller har barn strålade av glädje när hon sa att hon nu var “mormor” till våra barn! Vi fick en grundlig visning och rundvandring på sjukhuset och ögonen på barnen var stora när de vandrade runt på avdelningarna. Lilly tittar på provrörparasitology

 

Lilly får låna en bebis på BVC

En förtjust Lilly får låna en bebis på BVC

Detta är ju ganska annorlunda från det de är vana att se när de behöver uppsöka en doktor i Sverige. (För det mesta räcker det ju att morfar tar en titt, då pappa efter att de rest hem från Nkinga på sjutiotalet läste till läkare inspirerad av Nkingabygget!) Svea passade på att be om en titt i örat som hon tyckte gjorde ont!

Sveas öronkontroll

Sveas öronkontroll

Flora och Flora

Flora och Flora

Flora tog ledigt från sjukhuset en dag och lagade mat i mängder till oss! Hemma hos Flora bodde hennes syskonbarn, då flera av hennes syskon dött. Mötet var väldigt trevligt och roligt, och det var intressant för barnen tror jag. Det som bekymrade dem lite dock, efter ivrigt gnagande på många kycklinglår mm, var att de 5 hönsen på bakgården till kvällen var reducerade till bara en ensam höna!
När det var dags att ta farväl, sprutade tårarna från vår yngsta dotter Svea, hon ville inte ta farväl, skulle sakna Flora sååå mycket! Flora som skickade med en säck med majsmjöl, ris och karanga (jordnötter), lovade att hon skulle resa till Habari Maalum och hälsa på oss framöver!
DSC_8749En dags resa i bil, så var vi åter hemma! Regntiden, de stora regnen har dragit igång, vi är faktiskt lite förvånade hur kallt och rått, det är här just nu… minns det inte så kallt riktigt. Liknar ganska mycket svensk höst! Men njut av våren där hemma nu, jag saknar de små blåsipporna och lökarna som kommer upp den här tiden! Så lovar jag att vi njuter av den dignande grönska som regnen skapar!

//Paula

“Tanzaniahjälpen”
För den som vill finnas med och stötta Massajflickorna i Monduli Juu eller andra liknande sociala projekt, går det bra att sätta in valfritt bidrag på ICA, “Tanzaniahjälpen” kontonummer: 9272-355 0281

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nya teamet. ”Be creative!”

Tack, tack, tack, sportlovsveckans ungdomsläger med ungdomar från Sollentuna med flera, ni är grymma! På plats står nu tre nya datorer varav en som just ni samlat in pengar till! Det har redan tankats in material till barnprogrammen och redigeringen har börjat! Dessutom har ett gäng ungdomar från Sollentuna redan varit här på besök och träffat teamet och sett att datorn redan är på plats och används, vilket var väldigt uppskattat! Här är en av filmerna som lägerungdomarna fick se som presentation av vad vi gör här!

DSC_0035_19

Tabea,  Jeoffery (ny), Elia (ny), Leonard (stations chef), Asha (ny), Ulrik, Ann-Sophia, Amos (administrator), Josefin (ny), Stellah och Paula

Det är med stor glädje vi kan berätta om vårt nya produktionsteam som äntligen är på plats på kontoret med oss och det “gamla teamet”! En go och glad gäng med många bra egenskaper! Vi känner nog var och en i teamet att vi är väldigt privilegierade som får lov att jobba med att producera TV program för barn och ungdomar i östra Afrika. Som vi tidigare nämnt är ca 25 miljoner barn under femton år här i Tanzania av landets dryga 50 miljoner invånare. Liknande siffror gäller för Kenya, och fler Swahilitalande länder så som Kongo, Rwanda, Burundi och Uganda ingår också i en möjlig målgrupp. “Kompisverkstan” eller “Rafiki Gereji” som det heter på swahili, spelades in sist vi var här och sänds nu i Tanzania, Kenya och Rwanda.

Det är väldigt inspirerande att se arbetsglädjen som vårt nya team har, den skall vi göra allt för att bevara! Veckorna som gått har vi spånat idéer som vi sedan delat i gruppen, filmat in 6 musikvideor till ”Kompisverkstan” och börjat jobba på ett par nya programidéer. Men en sak till sak som är minst lika viktig, nämligen  att lära känna varandra!DSC_0029_20Vi har också börjat lära känna våra nya kompisar, handdockorna som skall hjälpa oss med ett och annat har vi tänkt. Teamet har designat och sytt nya kläder till dem som är passande för vår kultur här i Tanzania. Igår spelade vi in en musikvideo med dockorna i studion med blue screen, för att sedan lägga lite andra fina miljöbilder som bakgrund när den redigeras. Det var riktigt, riktigt varmt och svettigt kan jag lova, jag hoppade in som ”dockförare” i några låtar och höll på att smälla av! En eloge till Asha, som var dockförare hela tiden!!!IMG_1078Asha en av våra medarbetare, studerar fortfarande media på Habari Maalum College, men vi ser att hon är en väldigt viktig pusselbit i vårt team och har gåvor som vi verkligen behöver! Hon är också väldigt glad att få vara med i producerandet av barnprogram och lägger all tid som hon har över på att jobba med teamet.

VI känner nu hur kreativiteten börjar flöda och är sååå tacksamma! Vår slogan sedan sist, är: “Be creative!” och den använder vi redan flitigt med en hjärtlig ton!

//Paula

Video | Posted on av | Lämna en kommentar