Vårt fokus är ju att skapa barnprogram tillsammans med våra medarbetare på Habari Maalum, och mest tid går självklart till det. Men som missionär här i Tanzania så innebär livet så mycket mer. Det blir naturligt med engagemang i närområdet, i sociala frågor, på skolan och inte minst i kyrkan!
Habari Maalum är pingströrelsen i Tanzanias mediastation, och vi har inte bara en egen kyrka på området, utan även ca 45 utposter till denna kyrka. 45 stycken “by-kyrkor” av olika slag och storlek. Istället för att alla skall gå till den stora kyrkan, så finns det små utposter i byarna, där man såklart firar gudstjänst men även betjänar byn och närområdet på ett naturligt sätt. Vi har valt att engagera oss i främst 3 av dessa utposter, förutom “moderkyrkan” på Habari Maalum. 3 kyrkor på landsbygden där medarbetare på stationen också är pastorer och leder arbetet.
I “moderkyrkan” har man försökt satsa på de unga som finns i närheten på de 3 olika skolorna/colleges som finns runt om oss. Så den gudstjänsten är på engelska. Där undervisar jag ca en gång i månaden, samt sjunger och spelar lite oftare. Det som är lite speciellt med denna “ungdomsgudstjänst” är att den börjar 07:30…
Jag brukar oftast gå själv då resterande familj gärna tar lite sovmorgon när det väl är helg. Men i bland så går vi alla, eller med gäster.
Första utposten, är en massajkyrka, som ligger vackert nere bland kullarna i “Loskito”. Pastor och ledare där är vår vän och kollega på Habari Maalum College, Lazarus. Han är en av 36 syskon(!) och själv massaj. Denna utpost är en av de största, och har byggt en kyrka i betong, driver skola, och de har själva nu några “utposter”…
Det härligaste i denna kyrka är dansen och friheten. När det blir musik och sång, börjar de äldsta damerna vicka på axlarna, och tillslut står hela församlingen upp och dansar och gläds med varandra. Det är en fröjd som stel svensk att få släppa loss i hoppande och ryckande massajdans!
Den andra kyrkan ligger mer inemot stan. I utkanten av Arusha ligger “Olasiti”. Den är ganska nystartad av vår “fotbollspastor”, pastor “Kitadu”. Han kommer ifrån Singida, en stad långt från Arusha och där har han kvar sin fru och sina döttrar. Här i Arusha har han bott i flera år med sina två söner. De sönerna var med i laget när vi startade ett eget fotbollslag här på Habari Maalum förra perioden vi var ute, och pastor “Kitatu” var flitigt med laget och supportade, samt hade undervisning innan träningarna. Nu är han delvis pastor i denna kyrka, samt åker ibland hem till Singida (en heldags buss resa!) där han inte bara har frun och döttrarna, utan även sina odlingar som måste skötas.
Kyrkan ligger på en hyrd mark, och är gjord av glesa plankor och plast. Plåttak finns dock, samt en generator som brummar högt bakom de tunna luftiga väggarna. I kyrkan finns flera ungdomar samt, kvinnor och barn. För att nå ut till ännu fler ungdomar satsar de även på att spela just fotboll under helgerna, på planen som ligger nära kyrkan.
Lite festligt det när man firar gudstjänst där och kvinnor kommer och viftar med nästdukarna i ansiktet på dig då du sjunger… När de får feeling går de gärna fram och viftar lite! Lite galet roligt är även den nya “applåd maskinen” som frekvent används när det sägs något bra!
Kyrka nummer tre ligger en timmes promenad upp mot det stora berget Mt.Meru (4565m) i den lilla massajbyn “Lenjani”.
Pastor Paul James, som promenerar till kyrkan var och varannan dag, arbetar på Habari Maalum med blindskrift arbetet. Han är själv synskadad och kan läsa blindskrift. Paul har ett härligt hjärta och driv, och när han började i Lenjani för 2 år sedan, var det 6 pers i kyrkan. Så han besökte hyddorna och husen i området, samt startade barnverksamhet, och en liten förskola för de små massajbarnen som inte går i skolan. När vi firar gudstjänst nu, är kyrkan välfylld och har tiodubblats.
En skön upplevelse är att lyssna till barnkören, ungdomskören eller “vuxenkören”, som gärna illustrerar sina sånger med “draman”. Blir ganska högljutt ibland 😉 Körer i all ära, men att spela gitarr tillsammans med kören (som de gärna vill att jag gör) är en utmaning. Sången startar med att killen vid synten, försöker få in en “trumbeat” i lagom takt, sedan börjar spela i en tonart han behärskar, men kören börjar sällan sjunga i samma tonart… Sedan skall jag försöka kompa, men frågan är om jag skall följa musiken eller sången? Och vilken jag än försöker följa, finns stor chans att den strax ändrar till en mer passande… Flexibilitet är ju som sagt ledordet här i Tanzania!
Församlingen har en dröm att bli ett center som betjänar byn på många sätt, och drömmer om en skola, vårdcentral och ny kyrka. Man har precis köpt loss en stor bit mark bredvid kyrkan och kommer steg för steg närmare denna dröm.
Det är med stor kärlek och sann glädje som både vi och våra gäster möter dessa kyrkor och människorna där. Det känns inte bara som man kommer för att “se ett spektakel” även om mycket är väldigt annorlunda och speciellt. Den välkomnande värmen och delaktigheten vi tillsammans upplever är djupare än så. Vi är ju ett folk, bröder och systrar.
Pastor Kitadu får stöd
Konsekvensen hos både oss och våra gäster och vänner som är med och besöker någon kyrka, blir ju inte sällan att man vill bidra, och hjälpa på något sätt. Vi får vara med och ge och förmedla gåvor som gör att dessa kyrkors drömmar och behov delvis blir bemötta.
Vill ni vara med och göra skillnad genom dessa kyrkor, genom fotbollsmission, skolbygge, eller ris och bönor, så förmedlar vi gärna det!
//Ulrik
Alderblads Blogg 