Getslakt i Massajland och ett mycket kärt återseende efter 40 år!

Det första  som mamma och pappa fick följa med på när de kom ner till oss var en campingtur till Monduli Juu tillsammans med våra norska grannar och ett stort gäng norska ungdomar! Någon bild därifrån har visats i tidigare blogginlägg. Vi tog chansen att hänga på, då vi har för avsikt att vara med på ett hörn i arbetet som MOP (Monduli Juu Orphans projekt) gör bland Massajerna.
Massajer lever enligt tradition som halvnomader, och många barn kommer därför inte till skolan. Dessutom har HIV och Aids orsakat att det blivit många föräldralösa barn vilket inte gör saken  bättre.
Situationen är särskilt svår för de unga flickor som ofta blir bortgifta redan i tidiga tonår, i vissa fall så tidigt som 11, 12 år! En av bitarna man nu då fokuserar på i MOP tillsammans med våra norska grannar är att de unga föräldralösa flickor som är på väg att hamna i ett allt för tidigt giftemål och bli utan skolgång, istället skall få växa upp i fosterhem. Hemmet, allra helst hos en släkting, tar ansvar för att barnet kommer till skolan. MOP stöttar byledningen, att få till en grupp som organiserar detta, och utbildar familjerna i det ansvar det innebär att vara fosterfamilj. Familjen kan få hjälp med en liten solpanel, som kan driva en lampa och mobilladdare, som möjliggör läxläsning på kvällarna.

Soldriven lampa

Soldriven lampa

Ett annat stöd man ibland ger är att sätta in en energisnål vedspis som gör att det bara går åt en fjärdedel av den ved man förbrukar normalt vid matlagning!
Campingplatsen ligger väldigt vackert beläget med utsikt över den enorma Riftdalen, Great Rift Valley, som är en spricka som sträcker sig från norra Syrien, genom hela Etiopien och ner till centrala Mocambique.
Vi gick ner i dalen på några timmars vandringssafari och fick se ståtliga giraffer beta i akacia träden och vi betraktade varandra nyfiket. Mamma och pappa, alla norska ungdomar och barnen vandrade tappert på i hettan. Underbart sätt att lära sig om olika växter så som tandborstträd, och vilka träd man kan få ut vatten ur, hur pyttesmå pärlor den lilla dikdikantilopen bajsar, små, små runda pärlor, de hade gjort sig fint i ett halsband!

I denna film med kyrkbesök i en av vår kyrkas 40 utposter, och vandring längst vattendrag på Kilimanjaros sluttning och dansande massajer skymtar en getslakt förbi varför känsliga tittare varnas lite grann!

Och så återseendet!
För 40 år sedan kom mamma, Britt-Louise Martinsson och pappa, Bo Martinsson och jag 1,5 år till Nkinga, det sjukhus som svenska pingstmissionen började bygga redan på trettiotalet i närheten av Nzega. Pappa skulle som byggnadsingenjör hålla i utbygget av sjukhuset och mamma arbeta som sjuksköterska
pappa på NkingaMamma och jag på Nkinga

Jag skulle passas av Flora min barnflicka som bar runt på mig i en kanga på ryggen. Vårt mittenbarn heter just Flora efter henne! Hon var bara i 16 års åldern då, nu arbetade hon på sjukhuset som sjuksköterska och vilken glädje det var att mötas!

Flora och Maggie på Nkinga

Flora, min barnflicka och hennes syster

Hon som inte tidigare träffat våra barn och inte själv är gift eller har barn strålade av glädje när hon sa att hon nu var “mormor” till våra barn! Vi fick en grundlig visning och rundvandring på sjukhuset och ögonen på barnen var stora när de vandrade runt på avdelningarna. Lilly tittar på provrörparasitology

 

Lilly får låna en bebis på BVC

En förtjust Lilly får låna en bebis på BVC

Detta är ju ganska annorlunda från det de är vana att se när de behöver uppsöka en doktor i Sverige. (För det mesta räcker det ju att morfar tar en titt, då pappa efter att de rest hem från Nkinga på sjutiotalet läste till läkare inspirerad av Nkingabygget!) Svea passade på att be om en titt i örat som hon tyckte gjorde ont!

Sveas öronkontroll

Sveas öronkontroll

Flora och Flora

Flora och Flora

Flora tog ledigt från sjukhuset en dag och lagade mat i mängder till oss! Hemma hos Flora bodde hennes syskonbarn, då flera av hennes syskon dött. Mötet var väldigt trevligt och roligt, och det var intressant för barnen tror jag. Det som bekymrade dem lite dock, efter ivrigt gnagande på många kycklinglår mm, var att de 5 hönsen på bakgården till kvällen var reducerade till bara en ensam höna!
När det var dags att ta farväl, sprutade tårarna från vår yngsta dotter Svea, hon ville inte ta farväl, skulle sakna Flora sååå mycket! Flora som skickade med en säck med majsmjöl, ris och karanga (jordnötter), lovade att hon skulle resa till Habari Maalum och hälsa på oss framöver!
DSC_8749En dags resa i bil, så var vi åter hemma! Regntiden, de stora regnen har dragit igång, vi är faktiskt lite förvånade hur kallt och rått, det är här just nu… minns det inte så kallt riktigt. Liknar ganska mycket svensk höst! Men njut av våren där hemma nu, jag saknar de små blåsipporna och lökarna som kommer upp den här tiden! Så lovar jag att vi njuter av den dignande grönska som regnen skapar!

//Paula

“Tanzaniahjälpen”
För den som vill finnas med och stötta Massajflickorna i Monduli Juu eller andra liknande sociala projekt, går det bra att sätta in valfritt bidrag på ICA, “Tanzaniahjälpen” kontonummer: 9272-355 0281

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s