Pokea, Happy och Mzee, (gamlingen) våra stjärnskådespelare!

Inspelning av ”Rafiki Gereji”:
Först har vi fått flytta fram tre gånger på grund av den ”mänskliga faktorn”, vi ligger ca, tre månader efter vår ursprungliga planering…

31 Januari:
I skrivandets stund skulle jag egentligen hålla till i verkstaden, där inspelning av barnprogramen skulle pågå för fullt… närmare bestämt åtta episoder har vi planerat för att spela in denna vecka. Vi har tillresande Skådespelare och massor av personer inblandade i produktionen som har annat de tagit ”ledigt” ifrån.
Och vi har just börjat… MEN… Total invation av bin på inspelningsplatsen gjorde att kordinatorn fick bryta, trots försök att spruta gift, röka ut dem mm…

…Men, efter lunch när vi tog en titt i verkstaden så var, tro det eller ej alla bin borta. Nytt beslut om att köra så det ryker…

9 Februari:
Jo då, alla episoder spelades in förra veckan och vi tror att det blev riktigt bra! Men vi fick jobba hårt alla inblandade! 07.15 till ca 19.00  varje dag tills det var klart, ( alla dygnets ljusa timmar). På fredagen var vi nästan klara redan före lunch, men när ca en halvtimmes inspelning återstod så öppnade sig himlen och ett riktigt tropikregn hälsade på. Regnet  var dock avklarat  efter lunch, vilket gjorde det möjligt för oss att fira inspelningen av 8 nya episoder av RG med en svalkande glass ca kl fyra!
Det är svårt att beskriva de lättnadskänslor man blir uppfylld av, både efter ett regn i dammet och torkan här och efter avslutandet av ett stort kapitel i vår produktion.
Efter regnet, fylls luften av starka dofter, den intensiva Eukalyptus doften tex. Svår att beskriva, måste upplevas…

Svea, vår nu tre månader gamla bebis borde få en guldmedalj efter detta. Hon tillbringade hela dagarna med vår supernanny Flora och rättade sig helt efter våra pauser för amning och mysstund! Det är en tjock och mjuk och härlig bebis vi har fått. Syskonen får tillämpa turtagning fortfarande, när de vill ha en mysstund med Svea. Hon är väldigt populär!

En lördag för ett litet tag sedan besökte vi vår nannys hemby, vi hyrde en liten buss så att vi kunde färdas tillsammans alla fyra familjer här på området. Kul både för henne och för oss att vi fick chansen att träffa Floras familj och se byn där hon kommer ifrån. Familjens lilla hus låg ganska avlägset och ensligt, och både ankor, pärlhöns och vanliga höns gick runt och pickade i dammet, och Sackarias vår näst yngsta resenär fick fullt upp att springa runt och jaga dessa med en pinne.

En liten återblick till det vi senast skrev om… livet här gör intryck på våra barn, här är Flora och Ammelie utklädda till nyss omskurna maasaipojkar:
Nu är det för oss åter fokus på att få 7-8 nya manus färdiga till nästa inspelningstillfälle, samt att spela in några drama som skall klippas in i programen och så musik/musikvideoinspelningar förstås! Vi börjar känna att tiden för sommar, och vår hemresa närmar sig med stormsteg… Men har vi mycket kvar vi skall hinna med!

//Paula

Ps.Den sista tårtan i raden av fyra är nu avklarad i vårt födelsedagsrace! Ds.

Filippa 14 år

Lilly tre år

//Ulrik

Merry Christmas and a very, very Happy New Year!!!

Förälskelse, färgexplosioner, glädje, frustration, överraskningar, tacksamhet, dofter, vulkandamm, mögel, torka, översvämning, svensk sommar, naturupplevelser, slit, lek, nya relationer, utmaningar, klibbig värme, torr värme, kyla, besök av släkt och vänner, ljumma kvällar, strömavbrott, internetfrustration, utveckling, gemenskap, spänning,…

(För en mer utförlig beskrivning, se övriga blogginlägg… för dig som inte redan läst;-)

Tack alla underbara människor för er suport och ert stöd!
Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!!

Livet i Tanzania ur vår trettonårings perspektiv:
Filippa
http://svtplay.se/v/2653994/lilla_aktuellt/filippa_flyttade_till_tanzania_-_hela_programmet

Det är en helt vanlig lördag, och när jag hänger upp lite tvätt, tittar han/hon förbi. Undrar nyfiket vad jag gör, och tittar mig djupt in i ögonen, hoppar sedan smidigt upp i vårt fikonträd, bredvid mig.

"Vår" apa, som tittar förbi hos oss ibland.

Nästa besök är med lite mer ”pompa och ståt”. Det är bröllop i närheten, och platsen för de obligatoriska bröllopsfotona är… vår trädgård…
Ja, ja välkomna hem till oss!

När bröllopsyran lagt sig, och följet lämnat ”vår sida” av stationen, brakar det till rejält upp ifrån bergen. Plötsligt så kommer den. ”Flodvågen” av regnvatten. Den för med sig fullt med lera, kvistar och annat i sin väg. Och just vår väg över den lilla dalen, som ligger i mitten av vår missionsstation, blev med hast helt översvämmad.
För till exempel ”Ann-Sophia”, vars syster bor på ”vår sida” av dalen, till skillnad från henne själv, innebar detta att hennes lilla ärende, som gjorde att hon korsade dalen ena minuten, att nästa minut, när hon skulle hem igen, fick hon vänta en extra timme…

Välkomna på besök…
//Ulrik

En fyra timmar gammal liten Svea.

Inte är det lätt att få tiden att räcka till just nu… Men vilken njutning det är att få amma en liten skatt som vår lilla Svea… Var och varannan timme på natten är dock lite att ta i har jag försökt förklara för Svea som förövrigt växer med raketfart. Att vara stor och rund är ju en merit i detta land så hon har hittat helt rätt! Vi har varit tillbaka i Tanzania en dryg vecka nu, efter några veckor i Sverige som bland mycket annat inehöll en lyckad förlossning som Ulrik lyckades följa via skype! Min mamma gjorde en strålande insats, med att filma, fixa med ”Iphoneskype”, massera mitt huvud och andas så det räckte både för mig och Svea under förlossningen!!! De sista två veckorna kom Ulrik och barnen hem (till Sverige) för att ”hämta hem” (till Tanzania) vår nya familjemedlem.

Landvetter flygplats, Lilly visar stålt upp deras nya lillasyster! Första mötet med Svea för Kevin, Flora och Filippa!

Lilly har varit med mig hela tiden i Sverige och hon är en väldigt stolt storasyster som fyller tre i Januari. Svea föddes den 2 nov! Resan tillbaka till Tanzania gick väldigt smidigt trots många barn och mycket packning… det är ju snart jul och dec/jan innehåller hela fyra födelsedagar för våra barn! Svea är för närvarande turist i landet! Vi fick veta vid passkontrollen att Svea fyra veckor gammal måste ha ett turistvisum för $50 eftersom hon inte hade något eget arbetstillstånd att resa in med… Våra räckte inte denna gång, trots att när vi anlände till Tanzania första gången var det inga problem att komma in hela familjen på mitt och Ulriks ”resident permit”… ja, ja, när man har rest nästan ett dygn och det börjar närma sig midnatt så tjafsar man inte allt för mycket!
Ulrik och jag har tagit några steg frammåt i manusskrivandet under  tiden som jag var i Sverige, och stött på en del prövningar då vi skickar filer mellan MAC och PC…
Sedan vi kom tillbaka hit har vi hunnit med en del Rafikimöten, utvärdering av elevernas studioproduktion tillsammans med Mats Levander som höll i multikamerakursen när jag var i Sverige, samt planering av nya musikvideos mm. I veckan hade vi lite avslutningsfika hos oss med studenterna som nu går på praktik och kommer tillbaka i april för att avsluta sin utbildning. De har själva sökt sina praktikplatser, på spridda platser. En del åker till Dar Es Salaam, någon till Mwanza en annan till Kenya. En del åker tillbaka hem för praktik, tillexempel till Malawi och Kongo. Möjlighet till mer fokus på Rafiki Gereji denna period med andra ord. Det behövs!

Barnen har på denna veckan hunnit med både att spela upp en musikal några gånger, msikalen ”Rats”, samt besöka systerskolan i Moshi för att se deras musikal. Och på Lucia bjöd våra barn på Svenskt lussefirande iform av lussetåg, lussekatter och pepparkakor på skolan. Ulrik som fick läsa på lite försökte ge en bild av vad traditionen handlar om… vilket inte är helt lätt. Men det får ni googla själva på om nyfikenheten nu triggats igång…

Idag har vi haft en händelserik dag! Förmiddagen ägnades åt effektiv musikvideoinspelning på ”Hope for Children”. Ett barnhem nere på stan som drivs av svenska vänner till oss, Morgan och Marie-Louise Andersson. Vi spelade in tre videos, alla inblandade gjorde en strålande insats i värmen! Inklusive Lilly och Svea som var med och hejade på. Vår barnflicka Flora skulle vi inte klara oss utan!

Eftermiddagen inehöll julfirande på ”Jeriko”. Ett daghem/ skola som vår kyrka här har startat för några år sedan.

Flora med Lilly och några av barnen på Jeriko.

Dit kommer hundratals barn som ej har råd till skolgång och får både mat , skola och kläder. Idag var det alltså dags för julfest och våra barn var med och firade, de fick hjälpa till att dela ut mat och det sjöngs och lektes och delades ut julklappar! Till kvällsmat fick vi smarriga hamburgare av Filippa, en del av hennes senaste projektarbete i tehcnology. Mums! //Paula

När fred börjar berätta, får vi veta att han som 14-åring kände Guds kallelse att ”predika långt bort”. Och redan 1963 kom han till Tanzania, inbjuden att utveckla litteratur-missionen i landet. (Namnet Habari Maalum = Speciella nyheter, kom till 1969. Ett kristet magasin av Fred.)
1973 planerade svensk pingsrörelse att satsa på radioarbete i Östafrika, och Fred var mannen att leda det.
I Tanzania fanns vid den tiden endast en radiokanal, och 1974 startades nummer 2. ”Redio Habari Maalum”. Man fick tillstånd att starta, med förbehållet att, om deras innehåll var ”stötande” stänger de ner stationen direkt!
Familjen Nyman bosatte sig i Marangu, vid Kilimanjaros sluttning, och sovrummet blev den första studion. Fred berättar om motstånd och angrepp från många olika håll, vilket gjorde att det skulle dröja till 1976 innan första programmet sändes…
Men då hade man över hundra program inspelade, och Habari Maalum blev snabbt känt, och gensvar på människor som blev frälsta var tusentals…

Under den första tidens inspelningsresor träffade han en sjungande familj, med en 11-åring i spetsen. De sjöng in sånger med full kraft. 11-åringen, kom sedan för att bli tekniker på stationen som vuxen. (Med bara en liten väska i handen) I dag är han Habari Maalums direktör, ”DD”…

Han berättade även om en gammal tant i Finland, som under en resa hem, Fred fick en profetia av. Hon sa att de i framtiden även skulle sända TV… Fred berättade att vid den tiden fanns ingen el alls i Tanzania, utan man ”körde på fotogen”… Det fanns ingen möjlighet i världen att sända TV på fotogen…
I den framtids profetian, finns även vi som familj…

Han är en man av visioner, och när nästa steg skulle tas; att bygga en ”stor” studio för att nå ut ännu längre och effektivare mötte de till och med motstånd från ”de egna”/IBRA, i Sverige. Man var helnöjda med arbetet som pågick, och ville inte att det skulle förändras.
När Fred lade fram visionen om ”Habari Maalum – Ngaramtoni” (Dagens plats) blev det hel stopp! Han fick till och med skriva på ett kontrakt, att lova att inte söka pengar från något håll i Sverige! Ett kontrakt av IBRA…
Mycket konfunderad vände han tillbaka till Finland och 3 dagars bön…
Då ringde en gammal man till Fred. Som 16-årig evangelist hade Fred bett till frälsning med denna man, som ”i smyg” hade följt Freds olika vägar i livet efter det. Han berättade att han alltid följt, och beundrat alla uppoffringar han gjort i livet. Nu var mannen döende i cancer, och ville testamentera sina tillgångar till Fred…
Han ville att Fred skulle ”säkra sin familjs framtid”, och inte behöva leva på det ”enkla” sätt som ett pastor/missionärs liv innebär, rent ekonomiskt.

Fred kunde inte tänka sig att privat ta emot detta, men efter en del övertalning åt båda håll blev denna stora summa, grunden för hela vår station, där vi sitter idag. Flera byggnader med olika media relaterade innehåll. (Studio, press, uppföljning, personalhus etc…)
Och med detta under i ryggen, kunde inte ens ledarna i Sverige tvivla på Guds mening…
1984 flyttades Habari Maalum till Ngaramtoni…

Ett bibelord som följt Fred är Filipperbrevet 1:6-7.
Det berättar om vår Gud, som börjat ett ”gott verk i oss”, Han kommer också fullborda detta ”verk”…

På olika sätt har alla människor en spännande historia att dela.
Men på samma sätt kan vi alla lita på att Gud är med oss, och ”fullbordar, det Han startat”.

Vi i vår familj, är glada över att just du följer med en liten bit av vår historia…

//Ulrik

En härlig rapport från Uganda fick vi också!
Tvärt emot all vanlig media strategi, hade alla små lokala radiostationer gemensamt beslutat att köra radioprogram om dop. Så efter denna ”dop vecka” bjöds lyssnare till en strand vid Victoria sjön för dopförrättning. 3200 personer kom för dop… 157 pastorer döpte folk för glatta livet! Lite väckelse möte hann de också med, så ytterligare 1500 personer blev frälsta!!! Bwana Jesu asifewe…

Nästa resa tog Paula och Lilly till Sverige, och Öckerö… Paula fick kämpa sig igenom uppluckrandet av skelettets obekvämligheter… Ja, ni fattar; slutskede av graviditet + sitta still på flygstol + kånka väskor + skynda mellan flygplan etc… Kanske skyndade på graviditets processen lite? Det är ju tillåtet att åka 4 veckor innan nedkomst, och vi höll oss inom det om man går efter första ultraljudet… Vid det sista hade dock nedkomsten krympt ca 2 veckor… Säg inget till KLM…
Vi är tacksamma att hon är hemma, och väntar med en ”konstig” spänning på nedkomsten, från avstånd…

Tacksamma är vi också att vi väl kom fram till kusten och Pangani. För skollov, plus besök av kompisarna, Fam. Göthbergs från Öckerö, så åkte vi några dagar till kusten.
Det var bara det att regnet också hade begett sig dit! Så sista delen som består av att ”korsa” berg/skog genom byar, på grusväg innebar att halka omkring i lera,samt köra genom väldigt djupa pölar (små sjöar). När plötsligt bakvagnen av bilen kommer körandes längst sidan av resterande bil, vet man att det gäller att ha tungan rätt i mun… Både jag och Mathias hade en del parerande inslag i vår körning. Tack bilingenjörer för 4×4…
Vi tog en annan längre omväg, vid hemresan… Där stod även poliserna! Så det tog ganska mycket längre tid, men jag fick utöva en del av mitt yrke; prata mycket, och övertyga om ånger och förbättringar… Och Mathias fick öva på att stå och lyssna med sin hand i en polismans hand… Gulligt värre!

//Ulrik

Vi har i de flesta programmen (Kompisverkstan) små filmklipp/dramasnuttar som förstärker, eller förklarar olika teman. Ofta så har vi en tillbakablick i tiden.
Vår ”gamling” i programmet, tänker tillbaka på när han var ung och lärde från de äldre.
Så, under dessa tillbakablickar 60 år i tiden har vi valt just ”Sakarja”, som farfar.

I går kväll åkte vi upp till hans hus, där han och hans fru och en hel del barn och barnbarn bor. (Han har 10 barn, 8 i livet.) En härlig plats, med flera små hus i olika former och ”bekvämligheter”. Samt att det finns kor, höns, åsna och getter mitt i allt.
Tänk er denna vackra plats, med vackra människor, Mt. Meru (ca. 4600 m) i bakgrunden. Det är verkligen härligt på landsbygden. Det som kan vara lite störande är allt damm, som täcker allt och alla… Det låg lager av damm över och i bilen efter den lilla resan dit…

3 olika drama stod på schemat.
Först startade vi med den i Sverige klassiska ”Banan sketchen”, som visar på att det är insidan som räknas. Och det var ”farmor” som för första gången bjöd vår ”gamling som barn” på banan. Han äter först med skalet på, och får en läxa i att det just är insidan som är det som räknas.
(Till programmet: “Uzuri wa ndani” = “Beautiful inside” )

Sedan fortsatte vi med dåtidens missionärer som kom med en gammal bil, och lärde barnen att läsa och skriva. Här fick IBRA:s ”Afrika veteran” med fru, Jan-Erik och Hanna Nyman, hitta korta byxor och långa strumpor i sina gömmor.
(Till programmet: “Umuhimu wa Elimu” = “The importance of knowledge”)

Slutligen va det dags för Sakarja, att sitta ner i mörkret och fråga pojken vad han trodde var starkast. Det stora skrämmande mörkret eller den lilla sticka med ljus han höll i sin hand. Pinnarna som var dränkta i fotogen tog rejält med fyr… När dessutom sakarja satt med vinden mot sig, så trodde nog vi alla att hela han skulle ta eld… Men eftersom vi bara hade en chans att få till denna ”eld scenen”, så satt han still där han hade blivit tillsagd att sitta… Tur att han hade sina maasai skynken på sig… De är nog inte av samma ”kina-blandmaterial” som vissa filtar i Sverige… Då skulle han blivit en fackla!
(Till programmet: “Mwanga wa kutuongoza” = “Lights to guide us”)

Även barnen har en annorlunda vecka…
Måndag: Hippie dag.
Tisdag: Pyjamas dag.
Onsdag: ”Blå dag” för våra barn. För att skolan är indelad i 3 lag, blåa (våra barn), gröna och gula laget. Det blir en heldag med sport aktiviteter över klass gränserna.
Torsdag: ”Lands dag”. Varje barn klär sig i respektive lands färger, traditioner etc.
Fredag: ”Kändis dag”. (På kvällen är det lekar och disco för hela skolan…)

Det är häftigt att se att verkligen hela skolan satsar helhjärtat på detta. Så i går välkomnades barnen av rektorerna, som stod i pyjamas, morgonrock och tofflor vid parkeringen… Vilken skola!

//Ulrik

Musikvideoinspelning på ISM med Kevins klass, till vårt barnprogram "Rafiki Gereji".

Sitter i kontoret i vårt hus och ser ut genom fönstret. Änglatrumpeten översållad med vaniljgula blommor är helt fantastisk, för att inte tala om doften den sprider när det skymmer! Jag skymtar trädplanteringen med alla sina späda plantor bakom Rafiki som står parkerad på gården med ett grått överdrag som pappa och mamma köpt på Biltema…

Bakom trädplanteringen ser man en glimt av ett dammoln orsakat av en åsna fulllastad med vatten i tunnor fastsurrade på ryggen som går förbi under ledning av en liten pojke eller flicka.

Idag är luften full av små, små droppar, men det blir nog inget regn… Äntligen har vi fått lite el igen, hela helgen och lite till var vi HELT utan… någon hade stulit 200 m elledning! Frysboxen klarade inte att kyla så länge, tur att vi inte fyllt upp till bredden med kött… Men nu är vi alltså tillbaka till några ransonerade timmar varje dygn!

Lillys favoritsysselsättning på dagarna är att laga bjudmat på sand och vatten! Oj, vad stor jag ser ut...

Ulrik är i studion och jobbar med musikinspelningar för Kompisverksta´n ”Rafiki Gereji”, och jag skall försöka få lite manus skrivet…

Barnen är tillbaka i skolan igen och de tycker att det är kul att vara tillbaka!

Vi har just nu en del planeringsmöten för TV- blocken som närmar sig. Den 5 september börjar ”Presenting in TV”- 2 v följt av ”Advanced single camera production” -6 v. Terminen avslutas med  ”Multi camera production” -5 v., samt examinationer i dec. Det sista blocket kommer Mats Levander från Kaggeholm och håller i uppstart samt eventuellt avslut och utvärdering. Jag kommer att behöva pausa från den delen två månader och reser hem (10 okt tom 5 dec) för att föda vår väntade bebis! Lilly får följa med och får glädjen att spendera en hel del tid med mormor och morfar då jag har planerat att fortsätta manusskrivandet så mycket som möjligt

Silas och Newton, två av de flitiga "bilskakarhjältarna".

22,23,24,25 augusti har vi haft TV- inspelning här i Verksta´n. Denna gången med nya roller och Amos som motor som Ulrik skrev om sist. De fyra avsnitt som vi nu spelade in gick väldigt bra!!! Vi känner oss väldigt nöjda med skådespelare, kamerateam, regisör, billyftare (tre män som stod i garaget under bilen och ruckade på den till varje låt så att den dansade till musiken, dag efter dag…) även de tre killarna som låg i baksätet och bagaget för att röra på dörrar och bagagelucka till musiken gjorde ett fantastiskt jobb! Vi såg en ny kreativitet och ett nytt engagemang, och det känns som om vi nu tillsammans har blivit ett ”Rafiki Gereji”- team. ”Kompisverksta´ns” programidé börjar landa hos var och en, nu gäller det bara att fortsätta gasa!

Budgeten till inspelningarna efter sommarens insamlingssatsningar i Norden ser jättebra ut! Tack för ert engagemang, ni gör det möjligt att genomföra detta arbete som kommer att komma sååå många barn till dels!

Idag, lördag har jag fått inviga den nya gasspisen vi köpte i går. Thaigryta med kyckling och ris, efter Kevins önskemål. Det känns underbart att inte behöva deppa ihop och äta mackor hela dagen eller kalla pankakor! Eller behöva ge sig iväg till stan för att få lagad mat i sig, när elen lyser med sin frånvaro!

På baksidan spelas det fotboll för fullt, grabbarna som fått nya fotbollsskor och träningströjor, tränar intensivt. I morgon har de planerat att spela match mot ett massailag. Stort TACK för sponsringen till de som känner sig träffade!!! Som en av killarna sa: ” Jag vill nästan inte använda mina skor, så att de blir dammiga… Jag vill ha dem hemma på hyllan och titta på dem hela tiden!”

Här följer en liten filmsnutt från i påskas när Filippa flög oss till Zanzibar!!

För övrigt så saknar jag alla mina lite större kläder som passar just nu… de som jag hade med mig hem och de som jag köpte när vi var hemma på semester. En av våra tio väskor försvann någon stans på vägen i Addis eller Nairobi typ, och den har inte kommit till rätta ännu,  hoppet börjar ta slut… Det var i den väskan som jag lagt alla mina kläder i samt två stora ostar!!!

Får se om det blir någon ström idag, så att detta inlägg kommer ut…

Väldigt dammiga hälsningar,

//Paula

Eskengrens & Alderblads

Vi vill tacka alla vänner för att ni skämt bort oss under våra fyra veckor på Öckerö.
Aldrig kunde vi ana att vi var så populära;-) Mycket fika, kvällsmat och middagar har det blivit! Man kan väl säga att variationen på mat/fika är oändlig, om man jämför med Tanzania. Och detta var något som låg högt upp på ”längta till” listan…

Det var ju främst barnen som önskade att åka hem på semestern, vi vuxna hade väl en tanke på att utforska denna kontinent lite mer. Men barnen som kämpar på så bra i skolan, samt med alla omställningar utan minsta gnäll fick som de ville.
Vilket vi är väldigt glada för i efterhand. Vi vuxna skulle absolut inte velat något annat…
För att riktigt koppla av krävs ett miljö ombyte! Och vi har verkligen kunnat släppa arbetet under vår semester.

Detta hjälpte även högsta ledningen på Habari Maalum oss med.
Efter vår ”workshop” i Nairobi, som inte alls blev som vi hade trott. Kort sagt, processen hade inte gått så långt i de andra länderna, och jag och Paula hade inget ”mandat”, då vi inte hade med någon ”ledare” på plats från Tanzania…
Nåja, vi rapporterade skriftligt hur vi upplevde Nairobi mötet, samt svårigheterna för oss ”främlingar” att få fart på vårt arbete, så de kallade på oss för att ”- vi inte skulle åka hem till Sverige med frustration”.

Resultatet blev att frustrationen lämnades, och vi har fått någon från högsta ledningen som kommer vara ”motor” i Rafiki Gereji bilen…
En kordinator/samordnare, som skall se till att det som är planerat följs! Han har ju dessutom ”mandat”, som en av de högsta cheferna på stationen.
”Amos” som han heter, har dessutom erfarenhet av både TV produktion, och barnprogram.
Tillsammans med Amos tillkommer ”Reuben”, som arbetar på stationen med att producera och presentera TV, och radio program. Så tillsammans med dessa två, skall vi arbeta för ett effektivare tillvägagångssätt.  Jag och Paula ser till att det finns material, men vi kommer inte att fokusera på det organisatoriska, som fungerar på ett ”annorlunda sätt”, än i Sverige…

Amos och Ulrik.

//Ulrik